Av Maria Sundin
I mitten av 1970-talet startade astronomen Curt Roslund orienteringskurser i astronomi i Göteborg för att göra astronomin tillgänglig för studenter i olika åldrar och med varierande bakgrunder. Curt hade starka tvärvetenskapliga intressen, och förutom kurser med traditionella astronomiska teman såsom ”Universums byggnad” startade han kurser om astronomins kopplingar till navigation, historia, arkeoastronomi, etnologi, konst och astrologi. Kursen om astrologi kom av Curts hängivenhet för att tydligt visa att astrologi inte är en vetenskap, och han tvekade inte att ge sig in i muntliga eller skriftliga debatter om pseudovetenskap. Alla kurserna blev väldigt uppskattade och populära. Det gick fyra kurser per år kvällstid på kvartsfart, och roligt nog följs detta upplägg fortfarande vid Göteborgs universitet.
Jag träffade Curt första gången alldeles i slutet av 1980-talet då jag var doktorand inom galaxdynamik. Det första jag slogs av när jag kom in på hans kontor var den magnifika bokhyllan som täckte en lång vägg. Där fanns böcker inom vad jag tyckte var en blandning av extremt intressanta och oväntade ämnen.
En av Curts kurser (Interstellär kommunikation) hade ett avsnitt om science fiction, och just detta kände sig Curt inte helt bekväm med eftersom han själv inte läste science fiction. Han frågade därför mig 1992 (tror jag) om jag ville hålla en föreläsning på hans kurs, och jag tackade ja. Jag hade då undervisat ganska mycket som övningsledare i mekanik, men att stå inför cirka 80 studenter, där stor sett alla var äldre än mig själv, var en utmaning.
Curts forskningsbakgrund var inom traditionell astronomi, men hans tvärvetenskapliga intressen fick honom att även starta projekt inom arkeoastronomi och etnoastronomi. Då och då försvann Curt iväg från Göteborg för att undersöka fjärran platser. Med glimten i ögat ser jag honom lite som astronomins Indiana Jones! Inför 1994 hade Curt fått ett stort anslag som gjorde att han kunde ägna sig åt sin tvärvetenskapliga forskning fram till sin pension 1995. Jag disputerade den 7 januari 1994, och tackade ja till att vikariera och hålla alla kurserna. Fyra dagar efter min disputation höll jag för första gången ”Universums byggnad” och två dagar senare ”Navigeringskonstens historia”. Curt gav mig helt fria händer att göra kurserna till mina egna. Det enda jag tog över från honom var titlarna på kurserna, bokhyllan och en stor mängd diabilder. Jag är full av beundran och tacksamhet över att han inte hade fler synpunkter, eller försökte styra mig, eftersom det gav mig chansen att bygga upp något eget.
Vårterminen 2019 kommer jag att ha föreläst i 25 år på dessa kurser. Curts bokhylla, som jag fortfarande tänker på den som, har jag fått packa ner fem gånger i samband med kontorsbyten. Utöver de kurser som Curt startade har jag utvecklat några till om galaxer och kosmologi, exoplaneter samt i samarbete med institutionen för matematik ”Matematikens guide till Ganymedes”. Ett snabbt överslag ger att cirka 400 studenter/år i 25 år blir tiotusen studenter. Många läser flera kurser, så individantalet är lägre, men jag hoppas att genom att nå ut till så många, och genom att studenterna sprider kunskapen vidare, har astronom nått långt. Studenterna är verkligen i alla åldrar och roligt nog är det en balans mellan kvinnor och män i alla ålderskategorier.
Curts arv nådde också utanför Göteborg. Flera astronomiinstitutioner vid andra universitet följde efter och har utvecklat orienteringskurser. Idag finns det tillgång till mycket spännande astronomi för allmänheten i stora delar av Sverige!
Mycket trevlig läsning om de så uppskattade orienteringskurserna i Göteborg. Även om jag ligger c:a 1,5 år och sannolikt ett antal kurstillfällen efter Maria, så har jag liknande, positiva erfarenheter från motsvarande kurser vid Institutionen för astronomi i Stockholm. Jag minns inte minst en sommarkurs vars föreläsningar inledningsvis fick dubbleras, eftersom föreläsningssalen ”endast” klarade 300 personer och 596 hade registrerat sig…
Om man gör en vidare utblick så kan man se att det inte bara var i Göteborg som orienteringskurserna gick igång på 1970-talet. I själva verket var det en gemensam ansträngning från de fyra ”klassiska” astronomiutbildningsorterna i Lund, Uppsala, Göteborg och Stockholm. Aage Sandqvist var 1975 ordförande i Nationalkommittens arbetsgrupp för utbildningsfrågor och ville införa någonting som liknade de amerikanska ”Astronomy-100”-kurserna i Sverige. I arbetsgruppen ingick även studierektorerna Curt Roslund (Göteborg), Katrin Särg (Lund), Åke Hjalmarson (Råö) och Lars Olof Lodén (Uppsala). Aage berättar att gruppen organiserade hela landets astronomiundervisning, orienteringskurserna inräknade, och arbetet presenterades bl.a. i Stars and star systems; Proceedings of the Fourth European Regional Meeting in Astronomy, Uppsala, Sweden, August 7-12, 1978 (ed. Westerlund – den finns på nätet!). Bland orienteringskurserna föreslogs tre gemensamma kurser och en eller två valfri(a), där den senare blev ”Om planeter och liv i universum” för Stockholms del. Under 1980-talet genomfördes även en distanskurs baserad på Carl Sagans bok Cosmos.
Expansionen från de fyra-fem ursprungliga kurserna genomfördes mig veterligen först i Göteborg. I mitten av 1990-talet var vi en liten grupp från Stockholm som tog tåget ned till Göteborg för att diskutera med Maria utifrån hennes erfarenheter av det breddade utbudet av kurser. Maria delgav oss generöst sina synpunkter om respektive kurs, vilket hjälpte oss mycket när vi skulle utveckla nya kurser i Stockholm. Förutom att utbudet breddades introducerades så småningom även en distanskurs baserad på digital teknik och i flera av kurserna deltar gästföreläsare från andra institutioner. Vi har också sett att ett antal studenter som har läst orienteringskurser fascinerats så mycket av ämnet att de har fortsatt med heltidsstudier i Kandidatprogrammet i astronomi.
Även om en person idag har huvudansvaret för orienteringskurserna i Stockholm har ett antal personer (jag räknar till 13, men har säkert glömt någon) under åren undervisat i dessa kurser, vilket visar att kurserna inte bara är trevliga att gå, utan även att ge. Omkring årtusendeskiftet hade intresset för orienteringskurser i Stockholm spridit sig, bl.a. till Fysikum och inte minst till Institutionen för geologiska vetenskaper, som än idag har många sådana kurser i sitt utbud. Just nu planeras även för en institutionsöverskridande kurs i Stockholm, så förhoppningsvis är framtiden ljus för orienteringskurserna!
Hej Magnus,
Tusen tack för att du tog dig tid att skriva din fantastiskt intressanta kommentar som gav ett vidare perspektiv! Jag fick genast tanken att det finns alldeles för lite skrivet om historien om svensk astronomi-undervisning, och att det är något vi borde ta tag i.
Jag minns mycket väl när ni besökte mig och vi pratade om tvärvetenskapliga kurser. Någon av er hade med en digital-kamera som jag ansåg vara höjden av ny teknik på den tiden! Med den kunde ni fotografera av titlarna i bokhyllan, så behövde vi inte lägga tid på att skriva ner dem.
En annan bra poäng som du tar upp är de studenter som lockas till vidare studier genom att de läser en orienteringskurs. Även om det inte kanske var det grundläggande syftet för kurserna, har jag hört många historier om hur en orienteringskurs väckte intresset så mycket att det blev vidare studier inom fysik eller andra naturvetenskapliga ämnen. Några har också sagt att det stärkte deras självförtroende att ha klarat av kurserna vilket ledde till att de vågade läsa vidare. Flera har också påpekat att de tror att de har fått jobb pga att deras CVn (med kurser) lockade till diskussion under intervjuer. Sådana berättelser värmer!
Det har inte alltid varit helt oproblematiskt under åren att försvara kursernas existens i konkurrens med annan verksamhet, men jag hoppas som du att framtiden är ljus för orienteringskurser! De gör en verklig samhällsnytta!