#70: Amatörobservationer av variabla stjärnor

Av Gustav Holmberg

I ett tal hållet vid 1892 års upplaga av det skandinaviska naturforskarmötet diskuterade Uppsalaastronomen Nils Dunér amatörastronomins utvecklingsmöjligheter. Han pekade på ett antal typer av objekt som amatörastronomer skulle kunna bidra med observationer av, och Dunér lyfte speciellt fram de stjärnor som varierar i ljusstyrka; här kunde amatörerna, förutsatt att de fick stöd av en kompetent ledning, göra nyttiga observationer även med mindre instrument. Dunér menade att sådana organiserade ”hjelptrupper verkligen äro af behofvet påkallade för arbetet på detta område”.

Det dröjde ett tag, men Dunér fick som han ville. Observationerna skedde till en början i ett nordiskt sammanhang under ledning av Elis Strömgren, som var professor i Köpenhamn och verksam i ledningen för Astronomisk Selskab. I det första numret av detta sällskaps Nordisk Astronomisk Tidsskrift uppmanade Strömgren 1920 intresserade amatörer att höra av sig, och det är här vi finner de första mer storskaliga observationsprogrammen av variabler med svenska deltagare.

Verksamheten i den strömgrenska variabelsektionen präglades av ett välorganiserat arbetssätt. Man etablerade och spred uppgifter om de jämförelsestjärnor som behövs för att observera variabler; reducerade, sammanställde och publicerade observationer; analyserade och publicerade resultaten i den vetenskapliga fackpressen. Trots att många observatörer hade tillgång till modesta instrument kunde de här bidra till vetenskapen. Kommunikationen mellan sektionsledningen och observatörerna skedde regelbundet genom tidskriften, där observatörerna fick återkoppling på sina gjorda observationer, och mer specialiserade studier av resultaten publicerades sedan i Astronomische Nachrichten.

Variabelbulletinen var ett viktigt led i Darsenius arbete med att leda Svenska Astronomiska Sällskapets variabelsektion. Foto: Gustav Holmberg.

Bland observatörerna i denna nordiska krets finner vi unga amatörer som längre fram i livet skulle komma att göra sig bemärkta som framstående yrkesastronomer, som Gunnar Larsson-Leander och Yngve Öhman. Det är även värt att notera att flera amatörer som senare kom att spela betydelsefulla roller i svensk amatörastronomi – som Rune Fogelquist och Gunnar Darsenius – här gjorde tidiga insatser.

Darsenius återfinner vi även i nästa skede av den svenska variabelastronomins historia. Vårvintern 1960 bestämde sig nämligen Svenska Astronomiska Sällskapet för att starta en sektion för observationer av variabler, och denna blev en av de mest aktiva av de amatörsektioner sällskapet drev under 1960-talet. Under Darsenius ledning var svenska amatörer igång med observationer av variabler, och via den stencilerade Variabelbulletinen kunde Darsenius kommunicera med sektionens observatörer. Bulletinerna gav uppdateringar av vunna resultat och lärde ut observationstekniker till medlemmarna. Darsenius såg även till att resultaten blev tillgängliga för professionella astronomer och han rådgjorde med ledande internationella astronomer som Boris Kukarkin kring sektionens program.

Före de digitala databasernas epok publicerades variabelobservationer i olika tryckta rapportserier. Foto: Gustav Holmberg.

Luften gick efterhand ur sällskapets amatörsektioner och efter ett drygt årtionde finner vi en mer organiserad variabelastronomi återigen anordnad över landgränserna i form av the Scandinavian Union of Amateur Astronomers, grundad 1972, och dess variabelsektion. Efter ytterligare en tid återgick så amatörerna till en svensk organisation, och i Svensk amatörastronomisk förening bildades så småningom en variabelsektion där amatörer som Hans Bengtsson, Margareta Westlund och Karl-Gustav Andersson från omkring 1990 spelade centrala roller.

Numera är variabelsektionens verksamhet digitaliserad. Svenska amatörastronomer lägger in sina observationer i SAAF:s variabeldatabas Svenska variabelobservationer (SVO). Även om många fortfarande observerar med de traditionella visuella teknikerna, använder amatörer numera även CCD-kameror och fotometriska filter på egna eller fjärrstyrda teleskop, vilket gör att sektionens observatörer numera kan mäta så pass svaga objekt som ner mot 17:e magnituden. Sektionen driver ett övervakningsprojekt över tidigare bortglömda pulserande stjärnor av miratypen, vilket bland annat lett till publikation i den internationella tidskriften Journal of the American association of variable star observers. I en gedigen rapport har Thomas Karlsson studerat långsiktiga periodförändringar hos mirastjärnor. Och i ett aktuellt observationsprojekt har variabelsektionen samarbetat med Gösta Gahm om övervakning av tre så kallade UX Orionis-variabler för att stödja fackastronomernas spektroskopiska observationer på Nordic Optical Telescope (NOT).

Ljuskurva för förmörkelsevariabeln V2331 Cyg, vars förmörkelser upptäcktes av svenska amatörer. Hans Bengtsson et al, ”V2331 Cygni is an Algol Variable With Deep Eclipses”, JAAVSO, vol. 41 (2013).

Dunér hade, om han kunde se vad amatörerna håller på med, kanske förundrats över de nyare digitala metoderna för observationer och databehandling. Men han hade definitivt känt igen sig i det trägna arbete utfört av amatörer som under ett århundrade i olika organisatoriska sammanhang gått samman för att observera stjärnor som varierar i ljusstyrka.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *