#100: Svenska astronomiska sällskapet – då, nu och i framtiden

Av Jesper Sollerman

Så går då detta jubileumsår mot sitt slut, och detta är sista bloggen i vår serie. Nummer 100 får alltså symbolisera sällskapets 100-åriga historia 1919–2019.

När man tittar på inläggen så här i efterhand blir det uppenbart hur mycket som hänt i svensk astronomi under denna tidsperiod – och jag känner att detta kalejdoskopiska sätt att berätta sällskapets historia blev lyckat. Nu återstår arbetet med att stöpa om bloggen till en bok.

Jubileumstårtan. Foto: Peter Linde.

Själva 100-års firandet gick av stapeln den 26:e oktober, med en heldag med presentationer och prisutdelningar i samband med Astronomdagarna — och en helkväll med fest för ett drygt femtiotal inbjudna. Jag fick nöjet att dela ut två ungdomsstipendier och inser att just ungdomarna är bland de viktigaste vi har att entusiasmera inför och i framtiden. Dessutom utdelades priser till flera högklassiga astronomiprojekt som sällskapet stöttat genom åren. Välförtjänt och jätteroligt. Astronomi har varit och kommer fortsätta vara en inspirerande inkörsport till naturvetenskapen för både unga och gamla.

Bästa presenten? Jag tyckte nog Claes-Ingvar Lagerkvists asteroid tog priset. Jag hade personligen lyckan att få en egen himlakropp uppkallad efter mig redan för 10 år sedan – den heter 10796 Sollerman. Nu – i och med jubileet – förärades så Svenska astronomiska sällskapet med en alldeles egen asteroid – 16367 AstronomiaSveciae.

Jag kunde inte låta bli att rota igenom arkivet för mitt eget favorit-teleskop, P48-schmidten på Palomar som med ZTF-kameran varje natt söker igenom Norra stjärnhimlen efter supernovor.  Naturligtvis hade den också fångat några bilder av Asteroiden som i denna illustration ses röra sig bland bakgrundsstjärnorna.

Senaste numret av Populär Astronomi – vårt flaggskepp till tidskrift – trycktes i hela 4600 exemplar. Trots att många ideella föreningar går på knäna lyckas alltså vårt sällskap hålla huvudet högt – inte minst genom det växande ungdomsförbudet och de många aktiva lokalföreningarna. Det hoppas jag kommer fortsätta.

Astronomins Dag och Natt har under knappt tio år lyckats samla astronomisverige, och här tror jag finns stor potential inför framtiden. Generellt finns det ganska många aktörer med liknande målsättning som oss, som alla vill använda allmänhetens starka rymdintresse. Här finns spännande möjligheter för fler samarbeten.

Senaste numret av Populär astronomi (nr 4, 2019) var ett specialnummer på temat framtiden.

Populär astronomi har verkligen utvecklats under seklet som gått. Från en teknisk tidskrift för proffsastronomer till ett snyggt magasin för alla rymdintresserade. Här tycker jag det är viktigt att behålla en stark koppling till de som verkligen kan astronomi i sällskapets styrelse, bland medlemmarna och på redaktionen. Det som står i vår tidning ska vara både spännande och vederhäftigt. Här ska man även i framtiden kunna läsa om svensk astronomi och svenska astronomer. En trovärdig och säker källa till rymdkunskap genom webben och tidningen kommer fortsatt vara viktigt för vårt sällskap, långt in i framtiden.

Jag har under knappt 20 år undervisat i astronomins historia vid universitetet. Med 100 år av svenska astronomi i backspegeln i denna blogg, varav 10 år som ordförande i sällskapet vet jag bättre än att gissa vad astronomin ska handla om under det kommande seklet. Men jag vet att rymden kommer fortsätta fascinera, både yrkesastronomer och allmänhet. Därmed är framtiden tryggad för vårt sällskap. Universum är stort och vi löper ingen risk att få slut på kosmiska mysterier. De stora frågorna som stjärnhimlen öppnar upp kommer vara lika aktuella år 2119, när sällskapet fyller jämnt igen.

Då har AstronimicaSvecia hunnit drygt 20 varv till runt solen.

#81: Sällskapets ungdomsstipendium

Av Jesper Sollerman

Ungdomen är framtiden. Inte minst för en förening som Svenska astronomiska sällskapet. I vårt syfte att främja den astronomiska vetenskapen har vi naturligtvis velat uppmuntra ungdomar med brinnande intresse för astronomi och rymd. Dessa finns det gott om. Sedan Astronomiåret 2009 har vi delat ut Svenska Astronomiska Sällskapets ungdomsstipendium årligen till en ungdom vars astronomiintresse vi velat uppmärksamma och uppmuntra. Tio stycken har det alltså blivit fram tills i år.

Det är en entusiastisk skara ungdomar med ganska olika ingångar till astronomiintresset vi fått möta. Senast var det astrofotografen Anna Olsson som belönades, men stipendiaterna innehåller även amatörastronomer, föreningsdrivare, bloggare och lägerledare. Ofta har vi försökt dela ut stipendiet vid ett tillfälle där många har möjlighet att ta del av firandet och där stipendiaten kunnat berätta lite om sin egen verksamhet. Jag delade exempelvis ut Ungdomsstipendiet till Mikael Ingemyr i samband med Astronomdagarna i Göteborg 2011 – och Mikael fick då möjlighet att berätta lite om sina undersökningar av exoplaneten WASP-12b. Året efter startade Mikael förresten vårt ungdomsförbund Astronomisk Ungdom. Det året mottog Robin Andersson sitt stipendium inför ett fullsatt Cosmonova i Stockholm där vi körde rymdfilmer hela dagen under Astronomins dag och natt. 2017 fick Cornelia Ekvall ge en egen föreläsning på Vetenskapens hus för att berätta om sin väg till astronomin. Vi hoppas att stipendierna inte bara ska uppmuntra stipendiaterna, utan även stimulera fler ungdomar att hitta och utöka sitt rymdengagemang. De allra flesta av ungdomsstipendiaterna har varit verksamma just med att entusiasmera fler ungdomar i deras astronomiintresse.

Ungdomsstipendiater närvarande vid sällskapets 100-årsjubileumsmiddag den 26 oktober 2019. F.v. Måns Holmberg, Jennifer Andersson, Cornelia Ekvall, Josefine Nittler, Robin Andersson, och Mikael Ingemyr. Foto: Robert Cumming.

Stipendiet kallas ibland Rosa Tengborgs stipendium, eftersom en del av pengarna som förvaltas av Planetariefonden kom från en donation från just Rosa Tengborg. Själv föredrar jag namnet Svenska astronomiska sällskapets ungdomsstipendium, eftersom det är just sällskapet som väljer ut stipendiaterna och delar ut stipendiet.

I år, 2019, fyller ju sällskapet 100 år, och därför delar vi ut två stipendier. De går till Jennifer Andersson och Måns Holmberg som båda är och har varit drivande i Astronomisk Ungdom – ungdomsförbundet som uppnått spektakulära 4800 medlemmar, och där det mesta av Sveriges rymdverksamhet för ungdomar numera organiseras. Stipendieutdelningen kommer att ske den 26 oktober i samband med 100-årsfesten för sällskapet. Förhoppningsvis finns flera av de gamla stipendiaterna på plats när Jennifer och Måns får chansen att berätta om sin verksamhet i AU.

#17: Internationella astronomiåret 2009

Av Gösta Gahm

På förslag av IAU utsåg FN 2009 till Internationella astronomiåret, detta för att fira 400-årsjubileet av Galileis teleskopobservationer. Foto: Vita huset, Chuck Kennedy.

Under mina tio år som ordförande i Svenska astronomiska sällskapet var internationella astronomiåret 2009 det utan jämförelse mest intensiva och händelserika. När jag tittar igenom högen jag sparat av affischer, inbjudningar till evenemang, pressklipp, brev med mera undrar jag hur vi orkade genomföra så mycket på så många platser i landet, men vi ville ju att Sällskapet skulle delta över hela Sverige. Uppslutningen var enorm. Vilken imponerande mängd initiativ det togs att föra fram astronomin detta år och av så många entusiaster landet runt! Även musiken kom att få en framträdande roll med anknytande konserter i till exempel Berwaldhallen, Kungliga Operan i Stockholm, Nobelmuseet och i flera kyrkor. För egen del kom arbetet med två vandringsutställningar och ett skolprogram i Sällskapets regi att fylla en stor del av min tid före, under och efter 2009. Med dessa program landade vi på små och stora orter från Karlshamn och Malmö i söder till Kiruna i norr.

Utställningen ”Upptäck universum – i Galileis fotspår” produceras tillsammans med Charlotte Helin i Halland. Temat för astronomiåret var ju de 400 år som gått sedan Galileo Galilei började observera objekt på himlen i sin kikare. Utställningen var i lådformat och kunde lätt fällas ihop för transporter. Storbildsutställningen ”Utblick – tillbakablick” invigdes den 24 augusti i Kungsträdgården, Stockholm av chefen för Världsnaturfonden Lars Kristoferson och med dansgruppen Yria. Den hamnade därefter i miljöer av olika slag som bibliotek, museer, en flygplats, en konserthall och olika lärosäten. Den producerades i samarbete med Margareta Malmort och de 1.7 x 1 meter stora bilderna, som var inramade i massivt trä och placerade i tunga krukor, monterades på Konsthögskolan i Stockholm. Det behövdes flera personer att baxa in och ut dem i de pick-up bilar vi hyrde, men idén var att de skulle klara sig till och med i Stockholms innerstad då nattens busar är ute  – vi sa att de var terroristsäkrade.


Vandringsutställningen ”Utblick – tillbakablick” exponerades först i Kungsträdgården, Stockholm, och som framgår av kablarna var den belyst nattetid. Foto: Gösta Gahm.

Vi var också rätt många som engagerade oss i Sällskapets skolprogram där vi typiskt gav vår show i en stor aula med ett antal gymnasieklasser bänkade, alltså mer än hundra elever åt gången. Här berättade vi om Galileis upptäckter och de gillade uppenbart att fara ut i rymden med den 3D film, som producerats av bland annat Alexis Brandeker. På vissa håll höll vi också diskussioner med elever i mindre grupper, där eleverna hade förberett frågor.


Med Sällskapets skolprogram samlade vi gymnasister på många orter i Sverige, som här i Jönköping då vi tog med flera hundra ungdomar på en resa genom rymden i tre dimensioner. Foto: Gösta Gahm.

Det är svårt att välja ut några extra vackra pärlor från allt som hände detta år. Sweden Solar System (se nr #2) fick ett mycket fint tillskott med gestaltningen av komet Halley vid vetenskapscentret Balthazar i Skövde och i Uppsala blev det gatudans på en bild av Saturnus.

Jag kommer alltid minnas spänningen, för att inte säga anspänningen, inför några evenemang som utgjorde startskotten till ”Året”. Jag fanns på plats med Galilei-utställningen när Göteborg inledde vid Naturhistoriska museet den 10 januari och där vi engagerat den norske författaren Atle Naess för ett föredrag.

Stockholm fick uppleva två invigningsceremonier förutom presskonferensen på Gamla observatoriet den 15 januari. Först var vi i Storkyrkan den 4 januari med Alexis 3D-resa projicerad på en jätteskärm under predikstolen, varifrån tidigare Bengt Gustafsson berättat om Galileo Galilei och hans samtid. Galileisk orgelmusik framfördes av Mattias Wager och så fick vi barnen att ingå i ett solsystem mobile på stengolvet. Solen var en långsamt roterande blond flicka omgiven av andra barn i snabbare rotation och som kretsade runt ”solen”. Kaplanen Kristina Ljunggren var utklädd till Urban målares fru och klättrade under makens tavla av vädersolar i kyrkan.

Och så kom galakvällen i Stockholm den 15 januari. Vi ordnade en samling i en sky bar på Söder varifrån vi kunde se Globen tändas och sen drog vi till Handelshögskolan där Bengt Gustafsson och Ulf Danielsson kåserade. Kvällen avslutades med besök på Gamla observatoriet där Stockholms amatörastronomer (STAR) höll öppet för stjärnskådning.

Astronomiårets logotyp.

Astronomiåret bjöd också på ”100 timmar astronomi” i april månad och som blev en stor succé på de flesta orter. Det var från den erfarenheten som idén om ”Astronomins Dag och Natt” växte fram och som i år inträffar 27-28 september. Sällskapet har också initierat ”Astronomdagarna” då forskare och lekmän samlas, detta år i oktober  i Stockholm, då även Sällskapets 100-årsjubileum ska uppmärksammas.