#27: Kosmisk kollision bildade sjön Hummeln

Av Sanna Alwmark

I östra Småland, cirka 15 km nordväst om Oskarshamn, ligger sjön Hummeln. Sjön ser ut som vilken svensk sjö som helst, och om man inte anstränger sig ser den inte ens särskilt rund ut, vilket ju en ”typisk” kratersjö bör göra. I början av mina doktorandstudier så såg jag sjön omnämnas som misstänkt nedslagskrater i en artikel av Herbert Henkel och Lauri Pesonen från 1992. Min man Carl hade några år tidigare fått höra från en äldre kollega (och legend inom svensk geologi) som hette Maurits Lindström att sjön ”helt klart är en krater, det handlar bara om att bevisa det”. Vidare studier visade att det fanns ganska mycket vetenskaplig litteratur om ”kratern” Hummeln, men ingen hade kunnat bevisa att det verkligen var en nedslagskrater. Det visade sig också att man diskuterat Hummelns ursprung sedan början av 1800-talet. När Carl och jag planerade en fältresa till Dalarna 2010 för att provta berggrunden i Siljan så tänkte vi att det är väl inte så mycket omväg att ta vägen förbi sjön Hummeln på vägen hem om vi nu ändå är ute och kör.

Hummeln, 15 km nordväst om Oskarshamn. Foto: Google maps.

Körde gjorde vi sen, först upp till Siljan och runt där som två stollar för att hitta de bäst blottade graniterna för provtagning, och sen med 200 kg sten i bagageluckan tillbaka söderut till Hummeln. Området kring Hummeln är väldigt vackert och väl värt ett besök. Humlenäs är ett naturreservat där man kan uppleva ett gammalt småländskt odlingslandskap med fantastisk flora och gärdesgårdar, odlingsrösen och timmerbebyggelse. Jag blev inte besviken när vi kom dit, trots att jag faktiskt var skeptisk till att sjön verkligen var en krater vid den här tidpunkten. Min man å andra sidan var stärkt av Maurits ord och trodde stenhårt på kraterteorin. Han satte genast igång med projekt gå ner till sjön för att bada, eftersom det (enligt honom) är väldigt viktigt att bada i alla kratersjöar som man besöker. Jag å andra sidan är en obotlig badkruka (till mitt försvar var det dessutom rätt kallt ute), så jag stannade på land och tittade på den blottade berggrunden. Jag kunde se att den var krossad, eller breccierad som vi geologer säger.

På vägen tillbaka till bilen skulle vi gå en promenad längs sjön och titta lite mer på berggrunden. Jag har aldrig blivit så myggbiten någonsin som jag blev på den promenaden, och vilse gick vi också på vägen tillbaka. Då hade vi gått en bra bit längs med sjön och tagit några prover med oss som vi släpade på. Men tillbaka till bilen kom vi, och lastade in stenproverna innan vi for hem till Lund. I Lund gjorde vi sen tunnslip av proverna (tunnslip är väldigt tunna skivor av berg), för att kunna titta på de i mikroskop. 

Chockad kvarts sedd genom mikroskop. Foto: L. Ferrieère, NHM Wien.

Det som vi letade efter i tunnslipen är något som kallas för chockad kvarts. Chockad kvarts kännetecknas av raka linjer i kvartskristaller, och de här linjerna har bildats genom en sorts deformation av kristallstrukturen. Denna typ av deformation kan bara bildas vid enormt höga tryck, så hittar man sådana vet man att det man tittar på måste ha utsatts för ett nedslag. Först efter flera veckor av letande, och efter att ha diskuterat med en internationell kollega, så kunde vi visa upp några kvartskristaller som var ”chockade”. Då visste vi att sjön faktiskt var en krater. Så efter ungefär 200 år av vetenskaplig diskussion om sjöns ursprung kunde vi äntligen rapportera att Hummeln faktiskt bildats genom att en stor meteorit slagit ner. Resultaten av det här arbetet publicerades i tidskriften Geology.

Karta över svenska och finska nedslagskratrar. Kartan är hämtad från en artikel i Populär astronomi (nr 2, 2018) som handlar om Sanna Alwmarks forskning. Läs hela artikeln här.