#82: Svenska astronomiska sällskapet – hela listan

Av Dan Kiselman

Inget onödigt snack här. De flesta, kanske alla, astronomiintresserade är något av kalenderbitare och uppskattar listor, tabeller och kataloger.

Ordförandelängd

1919Karl Bohlin
1926Hugo von Zeipel
1936Östen Bergstrand
1942Nils V. E. Nordenmark
1953Bertil Lindblad
1958Gunnar Malmquist
1964Erik Holmberg
1972Tord Elvius
1986Aina Elvius
1990Per Lindblom
1996Hans Rickman
2000Gösta Gahm
2010Jesper Sollerman

Viceordförandelängd

1919Svante Arrhenius
1928Nils V. E. Nordenmark
1942Bertil Lindblad
1953Gunnar Malmquist
1958Bertil Lindblad
1965Åke Wallenquist
1968Per Olof Lindblad
1976Bengt Westerlund
1982Kerstin Lodén
1984Gunnar Darsenius
1988Kerstin Lodén
1992Hans Rickman
1996Kerstin Lodén
1998Peter Linde

Sekreterarlängd

1919Nils V. E. Nordenmark
1927Knut Lundmark
1934Gunnar Malmquist
1942Carl Schalén
1953Yngve Öhman
1958Jöran Ramberg
1959Per Olof Lindblad
1967Gunnar Darsenius
1984Kerstin Lodén
1988Kurt Sundewall
1996Dan Kiselman

Skattmästarlängd

1919Oscar Holtermann
1921Nils V. E. Nordenmark
1953Tord Elvius
1972Per Lindblom
1990Karin Wallin Norman
1994Peter Lindroos

Sällskapets tidskrifter

1920Populär astronomisk tidskrift
1968Astronomisk tidsskrift
(tills. med Norsk astronomisk selskap och
Astronomisk selskab (Danmark))
2000Astronomisk tidskrift
2001Populär Astronomi

Astronomdagar

1923Stockholm och Uppsala (“kongress”)
1925Stockholm och Lund (“kongress”)
1929Stockholm (“kongress”)
1958Uppsala
1959Lund
1962Stockholm
1964Göteborg
1966Uppsala
1969Lund
1972Stockholm
1999Stockholm
2001Göteborg
2003Lund
2005Uppsala
2007Kiruna
2009Stockholm
2011Göteborg
2013Lund
2015Uppsala
2017Kiruna
2019Stockholm
2021Växjö

Nordenmarkföreläsarna

1999Hans Olofsson
2001Hans Rickman
2003Bengt Gustafsson
2005Marie Rådbo
2007Ella Carlsson
2009Lars Bergström
2011Gösta Gahm
2013Maria Sundin
2015Nils Bergvall
2017Johan Kärnfelt
2019Gabriella Stenberg Wieser

Mottagare av Rosa Tengborgs ungdomsstipendium

2009Assiye Süer
2010Frida Stenebo
2011Mikael Ingemyr
2012Robin Andersson
2013Elisabeth Werner
2014Anna Larsson
2015Josefine Nittler
2016Wictor Arthur
2017Cornelia Ekvall
2018Anna Olsson
2019Jennifer Andersson
2019Måns Holmberg

Mottagare av Anna-Lisa Wolds stipendium för framstående amatörastronomisk insats

1994Lennart Dahlmark
1996Rune Fogelquist
1997Sven O. Rehnlund
1998Jan Persson
1999Margareta Westlund
2000Rickard Billeryd
2006Jan Sandström
2009Roger Persson

Mottagare av Svenska astronomiska sällskapets medalj

1996Claes-Ingvar Lagerkvist:
första svenska kometupptäcktaren
2007Grzegorz Duszanowicz:
första upptäckten av en supernova från Sverige.

Ordförandenas citattävling

Det högsta antalet citeringar enligt Astrophysics data system för en vetenskaplig artikel med respektive ordförande som förstaförfattare. Data inhämtade 2019-10-27.

Karl Bohlin2
Hugo von Zeipel736
Östen Bergstrand4
Nils V. E. Nordenmark3
Bertil Lindblad65
Gunnar Malmquist30
Erik Holmberg915
Tord Elvius12
Aina Elvius46
Per Lindblom
Hans Rickman101
Gösta Gahm88
Jesper Sollerman139

#73: Astronomins dag och natt

Av Robert Cumming

— Nu syns gnistrande vita prickar som pryder en tätt virad spiral. Från håll ser den bara rund ut, tillplattad, med mörka och ljusa partier, och förnimmelsen av komplexa molekyler som avdunstar och lockar…

Galaxer i all ära, men ska vi prata om festivalen Astronomins dag och natt, som firas i Sverige för åttonde gången den 28 september 2019, måste vi börja med en kanelbulle.

Det är november 2011 och jag sitter på fik i min nya hemstad Göteborg med en bulle och en kopp kaffe. Jag läser epost i mobilen och idén kommer i ett mejl från Jesper Sollerman, nytillträdd ordförande för Svenska astronomiska sällskapet. Han tänker tillbaka till Internationella astronomiåret 2009. Som så många av oss som jobbar med astronomi upplevde han då en sällsynt inspirerande global våg av kreativitet och entusiasm för att sprida vår kärlek till stjärnhimlen.

Det var något som vi ville återskapa nu i mer lagom skala. En 365:e-del skulle räcka långt, och varför inte instifta en temadag, som Hembakningsrådet gjorde med kanelbullarna?

Birgit Nilsson Bergströms idé om Kanelbullens dag blev snabbt ett folkligt fenomen under åren efter starten 1999. Under det nya millenniets första år ville alla vara med på temadagståget. Geologins dag fanns sedan 2001 som en populärvetenskaplig förlaga, och det var liksom underförstått att astronomin lätt skulle bräcka geologerna med våra stjärnhimlar, teleskop och drömmar om liv på andra planeter.

En projektgrupp tillsattes, och Gabriella Stenberg (idag Stenberg Wieser) utsågs som koordinator för det första Astronomins dag och natt, den 13 oktober 2012. Som redaktör för Populär Astronomi blev jag ansvarig för att kommunicera om festivalen och samla in programpunkter från hela landet. Landets astronomiföreningar, science centers och högskolor ordnade föredrag och visningar, och kulturprojekt med astronomitema.

Motionsloppet längs Sweden Solar System på Astronomins dag 2015. Åke Dahllöf (längst till vänster) och vänner tar en paus framför Naturhistoriska riksmuseet på väg mellan solen (Globen) och Mars (Mörby centrum).
Foto: Emma Holmbro.

Jag tyckte det gick lite trögt första året men framförallt under de nästkommande åren var det kul att se hur Astronomins dag och natt växte till sig som tillfälle för nya entusiaster att ta plats och vara påhittiga. Läraren Åke Dahllöf i Stockholm ordnade en löparrunda mellan stationerna i skalmodellen Sweden Solar System. Astronomisk ungdom lanserades under den första Astronomins dag och natt och är idag bland landets mäktigaste organisationer i sitt slag. Skolor i Lidingö, Hallsberg och Sollentuna bjöd in forskare för första gången. Örebros Tuvalie Mellin seglade upp som landets mest astronomiska festivalgeneral.

Och på många håll samlades folk med sina teleskop på kvällen i hopp om att se, ja, stjärnorna. Det där med ”och natt” förpliktigar, trots att vårt avlånga, nordliga, regniga land aldrig är lagom för den som vill skåda stjärnhimlen. Är det inte för ljust, för kallt, eller för mulet så är det för mycket norrsken.

Astronomins dag och natt ska inträffa, argumenterade Jesper Sollerman, på hösten när hela landet har mörka men skapligt varma nätter i september och oktober. Det var och är en bra tanke, men i praktiken bjuder det svenska vädret på regn och rusk i september och oktober.

Därför är det allt mer inomhusaktiviteter som Astronomins dag och natt vilar på. Ändå hoppas vi varje gång att just det här året ska molnen skingras.

Vintergatan lyser över 25-metersteleskopet på Astronomins dag och natt under Onsala stjärnträff 2013. Foto: Per Hanstorp.

Ibland har man tur med vädret, och då kan det bli magiskt. Under den andra Astronomins dag och natt 2013 var jag och Per Bjerkeli värdar för Onsala stjärnträff, ett experiment som höll för tre årgångar och en forskningsartikel (av Eva Wirström och mig), och det blev strålande stjärnklart väder på Västkusten. Vintergatan lyste klart över de stora antennerna vid Onsala rymdobservatorium där deltagarna hade internat. Den lilla skaran på femton stycken adepter hade fått lyssna på föredrag hela dagen, men nu kunde de stanna uppe länge, samtala och kolla på vår vidsträckta galax, både med ögonen och med radioteleskop. Så här borde en Astronomins dag och natt alltid vara.

#7: Sällskapets tidskrifter

Av Johan Kärnfelt

Första numret av första årgången av Populär astronomisk tidskrift. I denna skriver bland annat Hugo von Zeipel om stjärnornas utveckling. Läs artikeln här.

I stadgarna som slogs fast när Svenska astronomiska sällskapet grundades 1919 sägs bland annat att sällskapet ska ge ut publikationer av ”vetenskapligt och populärt” innehåll. Detta förverkligades redan på andra året när husorganet Populär astronomisk tidskrift sjösattes 1920.

I tidskriftens anmälan meddelas att den kommer att ge utrymme för sammanfattningar av föreläsningar levererade i sällskapets regi, uppsatser om nya upptäckter, liksom populära framställningar av olika delar av astronomin. Därtill understryker man att amatörastronomin ska uppmuntras både genom vägledningar och genom att ge utrymme åt amatörernas observationsrapporter. I huvudsak upprätthölls denna programförklaring i flera decennier, även om intresset för amatörernas verksamhet svalnade redan efter några år (för att väckas till liv igen på 40-talet).

Adjektivbestämningen ”populär” kräver en kommentar. En sentida läsare av något gammalt nummer från säg 20-talet slås av att prosan många gånger är allt annat än populär, i själva verket varierar nivån kraftigt mellan olika artiklar. Här måste man emellertid ha i minnet att Sällskapet både var en intresseorganisation för Sveriges astronomer och en organisation som ville kommunicera med en bredare allmänhet. Dessutom var många av författarna inte vana att skriva populärt och visste helt enkelt inte hur man presenterar komplicerade saker på ett enkelt vis. Med tiden lärde man sig hantera de språkliga problemen, men dragkampen mellan de inomvetenskapliga och de utåtriktade ambitionerna skulle bestå.

Vid slutet av 1960-talet ombildades tidskriften. Man hade länge varit väl medveten om att både det danska och det norska systersällskapets tidskrifter konkurrerade om såväl läsare som artikelförfattare, och en idé föddes om en gemensam samnordisk tidskrift. Denna blev också verklighet 1968 när Astronomisk tidsskrift startades, vilken samtidigt blev föreningstidskrift för de tre inblandade sällskapen. Att adjektivet populär hängdes av var inte bara ett sätt att markera att en ny era började, utan signalerar också en förskjutning av innehållet. Tidskriftens artiklar blev mer tekniska och den tilltänkta publiken förutsattes därmed vara mer initierad.

Att ge ut en tidskrift har varit en huvuduppgift alltsedan Sällskapet grundades. Här en bukett med de nummer där tidskriften antingen bytt namn eller typografi. Populär astronomisk tidskrift längst till vänster, några nummer av samnordiska Astronomisk tidsskrift på mitten, och ytterligare några, inklusive det senaste numret, av Populär astronomii.

Även om tidskriften fungerade väl under många år, så brottades den också med problem. Sällskapet hade växt kontinuerligt under 60- och 70-talet men runt 1980, när man hade ungefär 1500 medlemmar, vände kurvan nedåt. Förklaringar kan framförallt sökas i att amatörastronomerna nu på allvar börjat organisera sig i egna föreningar och därför lämnade Sällskapet, men också i att många läsare helt enkelt fann innehållet i Astronomisk tidsskrift för svårsmält. Aktiva inom Sällskapet kände därför att det började bli dags att stöpa om tidskriften igen.

Så skedde också. Efter att det norska sällskapet beslutat sig för att dra sig ur det nordiska tidskriftssamarbetet lämnade också det svenska. Under några år gav man ut en försvenskad version – Astronomisk tidskrift (med ett s) – innan man 2001 gjorde ett rejält omtag och skapade den tidskrift vi har med oss idag, det vill säga Populär astronomi. Som deklareras redan i titeln innebär detta ett sorts återvändande till den ursprungliga ambitionen om att nå ut till en bredare publik. Och denna ambition har också lyckats – tidskriften når idag omkring femtusen medlemmar.

Sammanställning av tidskriftsutgivningen.