#63: Astronomisk Ungdom

Av Mikael Ingemyr

Under våren 2012 föddes hos mig idén om en nationell förening för astronomi- och rymdintresserade barn och unga. Jag hade under åren dess för innan som student vid Rymdgymnasiet i Kiruna och senare på astronomiprogrammet vid Uppsala universitet, fått uppleva glädjen i att till vardags omges av människor som delar mitt intresse för rymden. Från tidigare engagemang inom föreningslivet, visste jag hur stor skillnad det kan göra att få engagera sig för sitt intresse i föreningsform och träffa likasinnade i uppmuntrande sammanhang.

Frida Stenebo, Mikael Ingemyr och Assi Süer, sällskapets tre ungdomsstipendiater 2009, 2011 respektive 2010. Taget i samband med mötet där idén om Astronomisk Ungdom presenterades för Frida och Assi i början av augusti 2012. Foto: Mikael Ingemyr.

Idén diskuterades under försommaren med vänner och bekanta inom astronomivärlden. Bland annat myntades under ett samtal namnet ”Astronomisk Ungdom” av Populär Astronomis redaktör, Robert Cumming. Under sommaren kontaktade jag sedan en mångfald av ungdomar runt om i landet, och som jag tänkte kunde bli ett bra team för att utgöra föreningens första styrelse: de tidigare mottagarna av Rosa Tengborgs ungdomsstipendium, Assi Süer i Göteborg och Frida Stenebo i Skåne; den entusiastiska grundaren av en astronomiförening på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg, Elisabeth Werner; en hängiven student i en övre årskurs på kandidatprogrammet i astronomi i Uppsala, Cecilia Gullström; en elev med föreningserfarenhet vid Rymdgymnasiet i Kiruna, Erik Liliequist; samt Sara Magnusson, tidigare elev på Rymdgymnasiet och sedermera student vid Linköpings universitet och aktiv i Unga Forskares förbundsstyrelse. Till min glädje hoppade samtliga tillfrågade på projektet mer eller mindre på stående fot, och med det hade vi representation över hela landet.

Under sensommaren skrev vi stadgar och utvecklade idéer till verksamhet. Den 19 augusti klockan 12:00 höll vi så ett konstituerande årsmöte över internettelefoni. Föreningens namn blev efter viss diskussion Astronomisk Ungdom (AU) och dess syfte att främja intresset för astronomi och rymdfart hos unga i Sverige, och det genom att arrangera astronomiläger, träffar, tävlingar och dela ut stipendier. Efter ansökan om anslutning till Svenska astronomiska sällskapet beslutade sällskapets styrelse, där jag sedan våren 2012 ingick som ledamot, att anta AU som dess officiella ungdomsförening. Under Astronomins dag och natt 2012 lanserades AU på bred front och började anta medlemmar via sin webbsida. Vårt mål var att bli uppemot 150 medlemmar på sikt.

Artikel i Populär Astronomi, nr 4, 2012. Foto: Mikael Ingemyr.

Att intresset för föreningen var större än väntat märkte vi direkt. En månad efter lanseringen samlade föreningen 65 medlemmar, och takten med vilka nya medlemmar anslöt sig bara ökade. I början av mars 2013 höll föreningen sitt första astronomiläger, Ungdomens Star Party, där 25 av föreningens då exakt 100 medlemmar deltog. I augusti 2013, ett år senare, hölls det andra lägret, då på Ven. Medlemstillväxten hade fortsatt, och flera diskussioner hölls om AU:s framtid. En lägerdeltagare, Lars Johansson från Vilhelmina, ansåg att AU hade potential att nå över 1000 medlemmar och därmed skulle kvalificera sig för organisationsbidrag från staten, och då få råd med egen kanslilokal, anställd personal, med mer. Med tiden skulle han få rätt.

Även verksamheten ökade i omfattning, och vi började tydligt rikta oss till alla former av rymdintresse — fans av både Carl Sagan, Elon Musk och Luke Skywalker inkluderades i samma gemenskap. I början av 2015 passerades 500 medlemmar, och efter mars månads astronomiläger i Stockholm uttryckte en grupp medlemmar bosatta där att de önskade ses mera frekvent och arrangera egna lokala aktiviteter, och undrade huruvida det var möjligt att inrymma det inom AU. Svaret blev att de gärna fick starta en egen lokalförening och ansluta den till AU. Detta blev startskottet för AU:s övergång från förening till förbund av föreningar. Med tiden startade medlemmar lokalföreningar i de flesta större städer i Sverige, och även föreningar på gymnasieskolor och universitet anslöt sig. Nya verksamheter, såsom poddradio, bloggportal, gatuastronomi, utdelning av projektbidrag, deltagande i temadagar och konferenser, startades upp. Sedan tidigare erbjöds Populär Astronomi till medlemmarna, stipendier delades ut, tävlingar hölls, och nyheter kring rymden och organisationen spreds i olika kanaler.

Gruppbild under Astronomisk ungdoms första läger på Ven, augusti 2013. Foto: Lars Johansson.

En ytterligare händelse av vikt för AU:s utveckling skedde i samband med utdelningen av vårt årliga hedersstipendium till en person utanför AU som verkat i linje med vårt syfte. Bland mottagare genom åren finns exempelvis Marie Rådbo och Ulf Danielsson. Hösten 2015 delades hedersstipendiet ut till Christer Fuglesang under ett seminarium på KTH, med flera ledande företrädare för rymdbranschen närvarande i publiken. I pausen, efter presentationen av vår organisation och verksamhet, kom VD:n för OHB Sweden, Gierth Olsson, fram och önskade ett möte med oss. Det blev starten för flertalet samarbeten med svenska rymdföretag, Rymdstyrelsen och andra institutioner. Dessa har framförallt möjliggjort den numera mest omfattande verksamheten i organisationen sedan 2016: Rymdforskarskolan, en tolv dagar lång sommarskola i astronomi och rymdteknik för begåvade och rymdintresserade gymnasieelever. Elever från hela landet kan ansöka om att bli antagna och delta, vilket är helt kostnadsfritt tack vare den generösa finansieringen. Christer Fuglesang ställer upp som rektor för programmet och signerar deltagarnas diplom.

Christer Fuglesang föreläser under Rymdforskarskolan 2016. Foto: Mikael Ingemyr.

Även internationella sällskapsresor genomförs årligen. Exempelvis firades förbundets femårsjubileum 2017 i Wyoming, USA, två dagar innan gruppen om 18 medlemmar framgångsrikt observerade den totala solförmörkelsen. Sedan det året uppbär AU också statsbidrag, vilket medger ett eget kansli med en anställd generalsekreterare, övrig personal och mycket annat. Sedan årsskiftet 2018/2019 är förbundets kansli lokaliserat i Stockholms gamla observatorium.

I slutet av 2018 hade förbundet Astronomisk Ungdom 46 ungdomsföreningar av olika typer anslutna till sig, samt 6 distrikt. Totalt samlade föreningarna 4827 medlemmar, varav ett par hundra årligen engagerar sig i organisationens verksamheter och föreningar på sin fritid. Det som jag, tidigare ordförande och numera generalsekreterare, tar med mig och anser mest värdefullt i AU är alla de otaliga nya vänskaper och relationer som skapats och skapas genom organisationen, och all den personliga utveckling som man ser medlemmar genomgå när de deltar och engagerar sig ideellt. Den inkluderande gemenskap som kännetecknar AU:s inre liv kan vara något som påverkar och berikar individer för många år framöver, ja kanske under hela livet.

#34: Svenska namn i rymden

Av Dan Kiselman

Christer Fuglesang under sitt första rymduppdrag 2006. Foto: ESA/NASA

Vem är den mest berömda svensken i rymden?  Hittills är det bara Christer Fuglesang som varit där och därmed vunnit berömmelse. (När Jessica Meir gjort sin rymdfärd blir de två om det.) Men det finns andra sätt att bli så berömd att ens namn lever vidare även när man själv är bortglömd. Bland svenska astronomer är tveklöst Anders Celsius nummer ett i kändisskap. Men då för sin temperaturskala, som ju mest används på jorden. Dessutom faller han utanför vår 100-årsram.

Ett klassiskt sätt för en astronom att bli berömd är att upptäcka en komet. Det finns en enda svensk kometupptäckare, och han har tre kometer: P/1996 R2 (Lagerkvist), C/1996 R3 (Lagerkvist)  och 308P/Lagerkvist-Carsenty. Men för att bli riktigt berömd måste ens komet ställa till med något sensationellt. Och det har ingen ”svensk” komet gjort. Nära var det dock med Shoemaker-Levy 9 som 1994 kraschade in i Jupiter till stor uppståndelse. Uppsala-doktoranden Mats Lindgren hade fångat den splittrade kometen på en fotoplåt innan paret Shoemaker och David Levy identifierade den. Men objektet såg så underligt ut att det inte kändes igen som en komet. I Uppsala talade man sedan retsamt om kometen ”Almost-Lindgren”.

Vad gäller asteroider är det flera som getts svenska namn. Men om inte asteroiden besöks av en rymdfarkost eller krockar med jorden skänker den ingen större ryktbarhet. Något liknande gäller kratrar i solsystemet – där några getts svenska personnamn.

Upptäckter eller katalogisering av himmelsobjekt kan göra ditt namn odödligt. Stora katalogverk brukar få titlar efter institutioner eller instrument (exempelvis Peter Nilsons Uppsala General Catalogue of Galaxies). Det gäller därför att på egen hand göra en lagom liten katalog. Det kan räcka med forskningsartiklar där man presenterar några upptäckta objekt. Om sedan andra börjar använda ditt efternamn följt av ett nummer så är berömmelsen vunnen. Observatörer kan därför tala om stjärnhopar med namn av (Per) Collinder, (Lars Olof) Lodén, (Gösta) Lyngå och (Curt) Roslund. För mörka nebulosor finns (Claes) Bernes och (Aage) Sandqvist. Vissa dubbelstjärnesystem kan benämnas (Peter) Lindroos och galaxer (Erik) Holmberg. Wolf-Lundmark-Melotte (WLM) är en bekant galax men Knut Lundmarks person är nog än så länge mer känd än galaxen.

Den största kändisen i denna klass är nog Bengt Westerlund (1921-2008). Detta på grund av stjärnhoparna Westerlund 1 och Westerlund 2.

Westerlund 1 (t.v.) innehåller en av de största stjärnor man känner samt en misstänkt magnetar. Se den även som film! Foto: ESA/Hubble & NASA.
Westerlund 2 (t.h.) är en spektakulär ung stjärnhop. Även den har fått en film. Foto: NASA, ESA, the Hubble Heritage Team (STScI/AURA), A. Nota (ESA/STScI), and the Westerlund 2 Science Team

Det finaste för en läkare lär vara att få en sjukdom uppkallad efter sig. När det gäller astronomiska fenomen finns några svenska kandidater.

Gunnar Malmquist (1893-1982) räknade stjärnor för att kartlägga Vintergatan i början av 1920-talet. Med Malmquist bias brukar man avse urvalseffekter som grundar sig i att ljussvaga objekt är svårare att detektera än ljusstarka. Detta får exempelvis till följd att den absoluta medelljusstyrkan för stjärnor tycks öka med avståndet. Malmquists relationer består i korrektioner för att motverka sådant. Nu kanske inte stellarstatistik anses som det mest sexiga forskningsfältet. Men när mer hippa kosmologer började räkna galaxer för att kartlägga universum råkade de ut för samma problem. Då återupptäckte de Malmquist och hans relationer.

Bertil Lindblad (1895-1965) gjorde teoretiska pionjärarbeten inom galaxdynamik och upptäckte banresonanser med betydelse för bildandet av täthetsvågor – som kanske kan förklara uppkomsten av spiralarmar. Lindbladresonanserna dyker också upp i studier av Saturnus’ ringar och planetsystem under bildande.

Galaxforskaren Erik Holmberg (1908-2000) införde en definition för hur man ska mäta suddiga galaxers storlek. Den fick stort genomslag. ”De använder min radie” sa han stolt. Holmbergradien är avståndet från galaxens centrum ut till dess att ytljusstyrkan minskat till 26,5 magnituder per kvadratbågsekund i blått ljus.

Hannes Alfvén (1908-1995) föreslog förekomsten av en slags vågor i magnetiska plasmor. Tanken var att de kunde transportera energi från solens inre till dess korona, vars höga temperatur var och är en gåta. I alfvénvågor fungerar magnetfältslinjerna ungefär som vibrerande strängar. Som förklaring till koronaupphettningen debatteras de fortfarande livligt. Detsamma gäller andra ställen i universum där plasmor med magnetfält finns: nästan överallt! Observatörer letar efter dem och teoretiker räknar på deras effekter. Kanske är det Alfvén som är det kändaste svenska namnet i rymden?

I vilken utsträckning har svenska personnamn blivit begrepp eller objektnamn i astronomi och rymdvetenskap? Hur ofta namnet finns med i titeln på vetenskapliga artiklar kan ses som ett mått på detta. Data hämtade från Nasa:s Astrophysics Data System i april 2019.