Det högsta antalet citeringar enligt Astrophysics data system för en vetenskaplig artikel med respektive ordförande som förstaförfattare. Data inhämtade 2019-10-27.
Första numret av första årgången av Populär astronomisk tidskrift. I denna skriver bland annat Hugo von Zeipel om stjärnornas utveckling. Läs artikeln här.
I stadgarna som slogs fast när Svenska astronomiska sällskapet grundades 1919 sägs bland annat att sällskapet ska ge ut publikationer av ”vetenskapligt och populärt” innehåll. Detta förverkligades redan på andra året när husorganet Populär astronomisk tidskrift sjösattes 1920.
I tidskriftens anmälan meddelas att den kommer att ge utrymme för sammanfattningar av föreläsningar levererade i sällskapets regi, uppsatser om nya upptäckter, liksom populära framställningar av olika delar av astronomin. Därtill understryker man att amatörastronomin ska uppmuntras både genom vägledningar och genom att ge utrymme åt amatörernas observationsrapporter. I huvudsak upprätthölls denna programförklaring i flera decennier, även om intresset för amatörernas verksamhet svalnade redan efter några år (för att väckas till liv igen på 40-talet).
Adjektivbestämningen ”populär” kräver en kommentar. En sentida läsare av något gammalt nummer från säg 20-talet slås av att prosan många gånger är allt annat än populär, i själva verket varierar nivån kraftigt mellan olika artiklar. Här måste man emellertid ha i minnet att Sällskapet både var en intresseorganisation för Sveriges astronomer och en organisation som ville kommunicera med en bredare allmänhet. Dessutom var många av författarna inte vana att skriva populärt och visste helt enkelt inte hur man presenterar komplicerade saker på ett enkelt vis. Med tiden lärde man sig hantera de språkliga problemen, men dragkampen mellan de inomvetenskapliga och de utåtriktade ambitionerna skulle bestå.
Vid slutet av 1960-talet ombildades tidskriften. Man hade länge varit väl medveten om att både det danska och det norska systersällskapets tidskrifter konkurrerade om såväl läsare som artikelförfattare, och en idé föddes om en gemensam samnordisk tidskrift. Denna blev också verklighet 1968 när Astronomisk tidsskrift startades, vilken samtidigt blev föreningstidskrift för de tre inblandade sällskapen. Att adjektivet populär hängdes av var inte bara ett sätt att markera att en ny era började, utan signalerar också en förskjutning av innehållet. Tidskriftens artiklar blev mer tekniska och den tilltänkta publiken förutsattes därmed vara mer initierad.
Att ge ut en tidskrift har varit en huvuduppgift alltsedan Sällskapet grundades. Här en bukett med de nummer där tidskriften antingen bytt namn eller typografi. Populär astronomisk tidskrift längst till vänster, några nummer av samnordiska Astronomisk tidsskrift på mitten, och ytterligare några, inklusive det senaste numret, av Populär astronomii.
Även om tidskriften fungerade väl under många år, så brottades den också med problem. Sällskapet hade växt kontinuerligt under 60- och 70-talet men runt 1980, när man hade ungefär 1500 medlemmar, vände kurvan nedåt. Förklaringar kan framförallt sökas i att amatörastronomerna nu på allvar börjat organisera sig i egna föreningar och därför lämnade Sällskapet, men också i att många läsare helt enkelt fann innehållet i Astronomisk tidsskrift för svårsmält. Aktiva inom Sällskapet kände därför att det började bli dags att stöpa om tidskriften igen.
Så skedde också. Efter att det norska sällskapet beslutat sig för att dra sig ur det nordiska tidskriftssamarbetet lämnade också det svenska. Under några år gav man ut en försvenskad version – Astronomisk tidskrift (med ett s) – innan man 2001 gjorde ett rejält omtag och skapade den tidskrift vi har med oss idag, det vill säga Populär astronomi. Som deklareras redan i titeln innebär detta ett sorts återvändande till den ursprungliga ambitionen om att nå ut till en bredare publik. Och denna ambition har också lyckats – tidskriften når idag omkring femtusen medlemmar.
